ang missans framtid.
missan har ju som sagt fång. hon går på medecin men så fort det har gått 10 dagar och vi slutar med medecinen så går hon illa iaf :(
men om vi har tur så kan det vara att hon ömmar, leif ska komma och sko henne på torsdag och vi hoppas på att hon blir bättre, men om hon inte blir bättre så finns det bara en utväg... att ta bort henne!
jag vill förstås inte detta men hur snällt är det mot hästen om den ska få gå på medecin resten av sitt liv?
fast den som blir mest ledsen är varken jag elr mamma, det är nog Moa.
missan är ju ändå hennes första "egna" häst. den hästen som hon kan hålla på utan att jag måste rida den elr att jag ska ut och tävla på den. och moa lärde sig att galoppera på missan. tänkte ta och berätta lite om missan och min karriär.
jag bärjade rida missan som 7 åring. för robin red då Barney. då var hon världens segaste häst.
när vi kom upp och började tävla hängde vi inte med i tiderna. för missan kunde ingen dressyr och var som sagt seg. så att svänga snabbt fanns inte i hennes värld. men så bytte vi bett och tog bort nosremmen, då blev det fart på henne och vi kom ofta hem med en blå gul rosett, till slut kom vi upp i LB, men vintern 08 vrickade hon sig ordentligt. och skadan tog ganska lång tid att läka. men till slut var vi fit for fight igen, och vi startade våran första regionala tsm. kommer ihåg tävlingen som om den var igår. noll fel i Lc och noll fel i LB med vinst. samt MHPC kval i LB 57 i stil, men den tävlingen blev vår sista, för endast ngn vecka efter fick du fång, och blev stående ett bra tag. efterdet har inte jag ridit dej. alltså var det nästan ett år sedan jag satt på dej sist <3
/sandra
men om vi har tur så kan det vara att hon ömmar, leif ska komma och sko henne på torsdag och vi hoppas på att hon blir bättre, men om hon inte blir bättre så finns det bara en utväg... att ta bort henne!
jag vill förstås inte detta men hur snällt är det mot hästen om den ska få gå på medecin resten av sitt liv?
fast den som blir mest ledsen är varken jag elr mamma, det är nog Moa.
missan är ju ändå hennes första "egna" häst. den hästen som hon kan hålla på utan att jag måste rida den elr att jag ska ut och tävla på den. och moa lärde sig att galoppera på missan. tänkte ta och berätta lite om missan och min karriär.
jag bärjade rida missan som 7 åring. för robin red då Barney. då var hon världens segaste häst.
när vi kom upp och började tävla hängde vi inte med i tiderna. för missan kunde ingen dressyr och var som sagt seg. så att svänga snabbt fanns inte i hennes värld. men så bytte vi bett och tog bort nosremmen, då blev det fart på henne och vi kom ofta hem med en blå gul rosett, till slut kom vi upp i LB, men vintern 08 vrickade hon sig ordentligt. och skadan tog ganska lång tid att läka. men till slut var vi fit for fight igen, och vi startade våran första regionala tsm. kommer ihåg tävlingen som om den var igår. noll fel i Lc och noll fel i LB med vinst. samt MHPC kval i LB 57 i stil, men den tävlingen blev vår sista, för endast ngn vecka efter fick du fång, och blev stående ett bra tag. efterdet har inte jag ridit dej. alltså var det nästan ett år sedan jag satt på dej sist <3
/sandra
Trackback
